kklaran

2014-08-24
16:11:00

Jag gråter för Malmö

Jag ser bilder på facebook hur personer ligger på marken och blir trampade på av hästar ridna av poliser. Jag läser vänners inlägg om hur de tvingas springa för att inte bli en av dem som ligger och blöder. Jag går in på Aftonbladets hemsida och ser en video på hur en man blir påkörd av en polisbil. Jag undrar vems fel det var att det gick som det gick. Svenskarnas parti, motdemonstranterna eller polisen? Jag läser inlägg och artiklar som skuldbelägger. Och jag läser denna artikel som skrevs efter att demonstrationen mot nazism i Kärrtorp urartade i julas. Artikeln är lång men läsvärd. Den handlar om hur lagen om hets mot folkgrupp skärptes just för att man skulle kunna tvinga nazistiska organisationer till passivitet och tystnad. Om hur rättsväsendet fick större mandat att ta fast och fälla personer för att ha gjort exempelvis hitlerhälsningar, säga "sieg heil" och ha på sig symboler som användes av nazisterna under andra världskriget. Om hur arbetet mot detta fick större prioritet än annat.

Artikeln handlar också om hur polisens resurser för att utreda hets mot folkgrupp så småningom minskades, framför allt till förmån för arbete mot terrorism i kölvattnet av 11 september, och om hur det efter hand började ges demonstrationstillstånd till nazistiska organisationer. Organisationerna gör sig fortfarande skyldiga till hets mot folkgrupp, men nu till skillnad från då så får de lov att göra det. De får ett tillstånd de inte borde ha enligt lagen, då tillståndet legitimerar deras direkt olagliga budskap.

Sverige har slagit in på en stig som jag inte vill gå på. Nazismen och rasismen har fått sprida sig alltmer sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010, vilket legitimerade åsikter om att vi inte är av samma skrot och korn som människor från andra delar av jorden. Att mer extrema partier och organisationer växer sig större i kölvattnet av detta är inte så konstigt. Däremot är det konstigt och väldigt, väldigt ledsamt att lagen om hets mot folkgrupp inte längre tillämpas i samma utsträckning som förr gentemot dessa grupper. Då hade de inte kunnat växa sig lika stora. Då hade vi inte hunnit gå lika långt på denna felaktiga stig som vi har hunnit nu. Då kanske det som hände i Malmö kanske inte inträffat. Jag vet inte om man kan klassa Svenskarnas parti som nazister i ordets rätta bemärkelse, men de går i alla fall hand i hand med info-14, SMR med flera öppet nazistiska organisationer.

Vi kommer inte komma någonstans med våld. Varken från nazisternas, polisens eller motdemonstranternas håll. Jag tror att vi istället kan kämpa mot rasism och nazism med hjälp av opinionsbildning, fredliga demonstrationer och arbete mot strukturell diskriminering och rasism. Ett viktigt vapen i denna kamp kan vara just lagen om hets mot folkgrupp, om den används på rätt sätt.

Jag var inte i Malmö igår.  Men jag blir gråtfärdig när jag ser bilder därifrån. Jag gråter inte för de som ligger och de som blöder, jag gråter för att det har fått gå så här långt. Jag gråter för att yttrande- och mötesfriheten verkar vara viktigare än lagen om hets mot folkgrupp, oavsett vilka det är som ska yttra sig och vad deras budskap är. Jag gråter för att det har kommit till att polisen skyddar nazisterna genom att rikta sitt utövande mot vanliga människor.

Det borde vara tvärtom.